Jag förstår inte riktigt när jag verkligen ska börja inse att jag ska till USA. Till USA för att bo där i 1 år. Ja, i alla fall till att börja med - kan ju hända att jag även förlänger om allt känns bra! Antar att jag kommer inse det ordentligt när jag står på flygplatsen, alternativt sitter på flyget.

 

Jag får nästan ibland påminna mig själv om att "Hörru, du ska faktiskt åka o bo i USA". Jag tror att anledningen till  att jag känner såhär är för att detta är en dröm jag haft så länge, och nu när den blir sann så kan jag liksom inte få in det i mitt lilla huvud. Att det inte är någon dröm längre utan min verklighet.

 

Men ibland så kommer det liksom igenom min lilla "sköld" och får mig att inse. Som när jag skypade med min värdmamma och två av barnen - då log hela min kropp kändes det som och var så lycklig över att jag ska få åka till dom! Sen kan det vara tvärtom också, som när jag hänger med några kompisar och jag bara känner att "ska jag verkligen lämna det här?". 

 

I vilket fall vet jag att detta är absolut rätt beslut och jag vill detta sååå mycket! Och dom som är mina riktiga vänner finns där för mig när jag kommer hem, likaså min familj.

 

Två veckor kvar tills mitt äventyr börjar, gäller att ta vara på tiden innan - men framförallt! Tiden i USA, där kommer jag leva på begränsad tid.